Äppelkaka och vinbärssylt
– tacka humlor och bin för det!
Av Göran Holmström
Det lätt att ta äppelskörden för
given och tro att det är självklart att vinbärsbuskarna ska bära frukt år efter
år. Så har det ju alltid varit. Men titta efter noga när fruktträden och
bärsbuskarna blommar. Och lyssna! Det surrar i blommorna av pollinerande humlor
och små vilda bin som jobbar på med en fantastisk energi. Och helt gratis! Utan
detta arbete i våra trädgårdar blev det ingen frukt. Så det är faktiskt deras
förtjänst att vi får njuta av våra äppelkakor och den goda vinbärssylten! Visst
är de värda lite uppskattning.
Ge dem ett handtag!
Det finns mycket vi kan göra i
trädgården för att humlor och vildbin ska må bra och bli många. Men då måste vi
veta lite om hur de lever.
Vi börjar med humlorna.
De lever i stora samhällen med hundratals individer. Det
finns drottningar, arbetare (som är honor) och hanar. Det är bara drottningen
som övervintrar. Tidigt på våren vaknar hon och ska, helt på egen hand, börja
bygga upp ett samhälle. När hon hittat ett lämpligt ställe, ofta i ett
övergivet musbo i jorden, börjar hon lägga ägg. Första kullen föder hon upp
själv. Sen, efter hand som antalet humlor (arbetare) blir fler kan hon ägna sig
helt åt äggläggning. Arbetarna sköter resten, samlar föda från blommorna (pollen
och nektar), matar larverna (humlor har fullständig metamorfos:
ägg-larv-puppa-fullvuxen), försvarar boet och håller ordning. När antalet
arbetare är tillräckligt stort börjar drottningen lägga ägg som ska utvecklas
till nya drottningar. Dessa kräver mer jobb och en stor arbetsstyrka. Hon
lägger även ägg som blir hanar. Nu är vi inne i andra halvan av sommaren. De
nya drottningarna lämnar samhället, parar sig och letar sedan upp ett
övervintringsställe. Hanarna, arbetarna och den gamla drottningen har gjort
sitt. De dör, men till nästa vår börjar allt om igen med de unga drottningarna.
Vad behövs för att detta ska
fungera? Jo, givetvis blommor där humlorna kan finna föda. Och det viktiga är
att det finns blommor under hela säsongen. Tidigt på våren kan det vara svårt
för drottningen att finna föda när hon ska dra igång sitt samhälle. Sen behövs
det gott om föda när antalet arbetare ska bli fler och slutligen, och icke
minst, behövs det massor av blommor för att föda upp de nya drottningarna, som
är förutsättningen för humlor nästa säsong.
Tyvärr är det många humlesamhällen
som kollapsar i det känsliga slutskedet. Det kan bero på att det funnits en
stor odling av t ex rödklöver. Humlesamhällena har levt gott, humlorna är många
och redo att föda upp drottningar. Då skördas klövern och plötsligt finns det
nästan ingen föda alls. Det blir katastrof. På samma sätt är det när
Trafikverket slår blommande vägrenar alldeles för tidigt.
Men du som har trädgård kan hjälpa
till. Du kan se till att ha rikligt med blommor som avlöser varandra under hela
säsongen.
Vilka blommor är bäst?
Humlor behöver blommor med mycket
nektar. Tidigt på våren är krokus
och blåstjärnor populära. En
blommande videbuske eller sälg får många besök och den vanliga rosenribsen är inte dum den heller. Lungörten älskas av humlor och vill man
låta bli att rensa bort rödplistret
så blir humlorna glada.
Lite längre fram på våren är rosenplister, lupiner, olika arter av vallört,
en rhododendronbuske och ett mandelträd att rekommendera. Nu kommer
snart fruktträden och bärbuskarna igång. Då blir det dukat
bord för humlorna – och om du ordnat med gott om blommor under den tidiga våren
så att antalet humlor hunnit bli många så kan du räkna med god pollinering som
tack för vårblommorna.
Under högsommaren är olika
kryddväxter värdefulla nektarkällor. Olika arter av Salvia, Nepeta, myntor och syskor är suveräna. Liksom anisisop,
riddarsporre, gurkört, humlesuga, hjärtstilla, stormhatt och många fler. Fingerborgsblommorna
är tacksamma och dessutom roliga att skåda eftersom humlorna helt försvinner in
i blomman. Missa inte de gula arterna.
Nu blommar också lavendel, isop och timjan. Små
rader av dessa lockar massor av humlor. Bolltistlar, stockrosor, rosenflockel och gråmalvor
tillhör också sensommarens humlefavoriter.
En liten specialitet om man riktigt
vill ställa in sig hos humlorna är att så en liten yta med honungsfacelia. Det är en ettårig växt som blommar med ett hav av
ljusblå blommor. Det är ingen överdrift att tala om ett humleparadis.
Olika humlearter vill ha olika blommor
Om du sätter ut en bänk i
trädgården kan du studera de olika humlorna på nära håll, hur de går till väga
när de samlar nektar och pollen och se vilka blommor de väljer. Då ska du märka
att olika humlearter delvis föredrar olika blommor. Det beror bl a på att de
har olika lång tunga. Arter med lång tunga har fördel i blommor med lång
blompip, som stormhatten och blånepetan. De når ner till nektarn. Korttungade
arter har en fördel i blommor där nektarn finns ytligare. I dessa blommor är en
lång tunga mest till besvär.
Några humlor är specialiserade på
vissa blommor. Ser du en humla försvinna in i en fingerbordsblomma kan du vara
nästan säker på att det är en trädgårdshumla.
Var ska de bo?
Att finna lämpliga boplatser kan
också vara ett problem för humlorna. De flesta arter vill bygga sitt samhälle
under jorden. Det brukar bli i gamla musgångar. Men helst inte på plan mark, då
riskerar boet att dränkas vid kraftigt regn. Spara någon liten slänt i ett hörn
eller längs baksidan av redskapsboden. Låt den gärna vara lite ”ovårdad”. Där
kan humlorna finna lämpliga boplatser. En liten hög med stenbumlingar eller
några träskivor som får ligga kvar på marken (bakom skjulet) kan också fungera
bra. En art, hushumlan, bor helst i väggar i hus. Låt den vara, den gör ingen
skada.
Man kan också bygga humleholkar.
Det ska vara en trälåda med ett litet hål i. Gräv ner lådan under jord och fäst
en slang från hålet upp till markytan. Humlorna trivs bäst om de får krypa
genom en gång. En uppochned vänd blomkruka kan också gå. Ibland bygger humlor i
vanliga fågelholkar.
Nu till vildbina!
Det
finns 40 arter humlor i Sverige men hela 255 arter vildbin. Dessa ser ut som
små humlor. Man tänker inte så mycket på dem och de gör inget större väsen av
sig, men de betyder jättemycket för pollineringen. Vildbina kallas också
solitärbin eftersom de inte bildar samhällen. Det finns inga drottningar och
arbetare, bara honor och hanar. Och de är lustiga att se. Ett helt gäng av
hanar kan jaga en och samma hona. Det är kärlek i ett vansinnigt tempo och när
honan äntligen får lugn och ro lägger hon sina ägg, ett och ett i var sin klump
av pollen. När äggen kläcks äter larven av det pollen den fått. Sen förpuppar
den sig och slutligen blir den ett fullvuxet bi som väntar på rätt årstid för
att flyga ut ur sin gång.
Många arter gräver gångar i öppen,
sandig mark. Genom att skapa några blottade, sandiga ytor kan man hjälpa de här
bina. Andra vildbin lägger äggen i gångar eller hål i trä. Det kan vara gamla
larvgångar av andra insekter, t ex skalbaggar, ofta i stubbar. Men husväggar
kan också duga. Äldre trähus, som korsvirkeshus, är populära och äldre tegelhus
får också besök om det finns hål och springor i fogarna. Kom ihåg att bina inte
gör någon skada! Folk som ”drabbats” har berättat att bina surrar försynt och
hemtrevligt. Och så gör de stor nytta i trädgården.
Vill man hjälpa till, och det vill man ju, så
kan man enkelt bygga holkar åt bina. Borra gott om hål (10-20 cm djupa) av
olika diameter (3-12 mm) i båda ändarna på ett vedträ (minst 30 cm långt) och spika
upp det på ett lämpligt ställe i trädgården. Det dröjer inte länge förrän
vildbina hittar dit. Placera sedan bänken intill så får du se ett lustigt
skådespel. Har man fantasi kan man bygga konstfulla bihus, ofta kallade
bibatterier. Ett antal avbrutna bamburör (15-20 cm långa) kan man bygga ihop
till en holk med träskivor runt om. Titta på nätet, där finns massor av idéer
för den händige.
Vilka blommor väljer vildbina?
Somliga vildbin samlar bara pollen
från en viss blomma, andra är inte nogräknade alls. Ett av de vackraste
vildbina heter glödsandbi. Det är helt orangerött ovan och kolsvart under och
älskar fruktträd! Det är en perfekte trädgårdsarbetaren för den som har
äppleträd.
Ett vildbi som alltid dyker upp i
trädgårdar är rödmurarbiet. Honan lägger sina ägg i gångar i trä, gärna i
biholkar, och murar små rum i en lång rad iine i gången, ett rum för varje ägg.
Rödmurarbiet samlar pollen i de flesta blommor.
Ett annat vildbi som trivs i trädgården
är stocktapetserarbiet. Honan lägger ägg i trägångar precis som murarbiet, men bygger
väggarna av små bladbitar som hon skurit ut med munnen, ibland från pelargoner!
Denna art besöker gärna rosenvial, planterar du en sådan så kommer biet. Hon samlar
pollen på undersidan av bakkroppen och är värd ett närmare studium.
Sen finns det en lång rad av andra
vildbin, var och en med sin specialisering. Titta in i en blåklockeblomma –
kanske gömmer sig där ett storsovarbi! Eller kolla vem som landat i cikorian –
det kan vara ett praktbyxbi! Alla hjälper de oss att få en god skörd i
trädgården.
Sist en liten varning!
Det har blivit populärt med
”tomathumlor”, humlesamhällen som man köper in utifrån och placerar i växthusen
för att få hjälp med pollineringen. Det är humlor som inte naturligt hör hemma hos
oss, men som rymmer ut i naturen! I Sverige har det inte hänt något tråkigt än,
men i USA, där man gör likadant, utrotades mer eller mindre på kort tid fyra
inhemska humlearter. Det visade sig att växthushumlorna bar på en sjukdom som
de klarade av men som dessa fyra inhemska humlor dog av när de smittades. Att
införa främmande element i naturen innebär alltid en fara. Det är mycket bättre
att satsa på våra egna arter.
Hjälp humlorna och vildbina – så hjälper de dig!
*****************************************************************************************
Obs! Det finns också en bestämningsnyckel för olika arter av humlor och vildbin som du kan få om du skriver till mig på sandrabrunsberg@yahoo.se
/Sandra